Finaste Pappa.
"För alltid bär jag minnen
från den tid som ej finns kvar.
Du lever i mitt sinne
och du, jag minns än idag"
Brända maränger
Igår tänkte jag skingra tankarna med lite bakning, som jag alltid gör. Jag ser bakning som lite avslappning eftersom det är det enda jag tänker på i den stunden så är det väldigt skönt.
Så jag försökte mig på maränger. Dom blev jättebra tills jag glömde tiden.... Så ni förstår ju... Ska ge mig på det om någon dag igen.
Imorgon ska jag verkligen städa, packa och greja lite innan jag åker iväg. Ska bli skönt.. Jag hoppas mamma följer med också, de vore så skoj.
Vad gör ni för att koppla av?
Underbar affär!
1996 (?)
Jag minns att vi i min familj när jag var yngre alltid var och veckohandlade varje fredag. Mamma köpte allt som behövdes inför veckan efter och jag och mina syskon fick köpa något gott till fredagsmyset. Jag minns att jag alltid köpte cubacola.
Vi åt ofta något extra gott också på fredagkvällarna, inte pizza som äts idag. Vi åt revbenspjäll, goda mackor och drack cuba cola. Grillchips från Estrella fanns säkerligen också i en skål. Till detta fredagsmyset tittade vi såklart på Fångarna på Fortet. Och förut när jag slog på tv:n av en ren slump så fick jag se att de var nyinspelade avsnitt av just fångarna på fortet. Det kändes lite udda. Och fel. Det känns nästan lite fånigt med Gunde och Agneta som springer omkring där och letar nycklar.....
Varför inte göra nya avsnitt av "På rymmen"? Det var ju faktistk roligt!
Vi åt ofta något extra gott också på fredagkvällarna, inte pizza som äts idag. Vi åt revbenspjäll, goda mackor och drack cuba cola. Grillchips från Estrella fanns säkerligen också i en skål. Till detta fredagsmyset tittade vi såklart på Fångarna på Fortet. Och förut när jag slog på tv:n av en ren slump så fick jag se att de var nyinspelade avsnitt av just fångarna på fortet. Det kändes lite udda. Och fel. Det känns nästan lite fånigt med Gunde och Agneta som springer omkring där och letar nycklar.....
Varför inte göra nya avsnitt av "På rymmen"? Det var ju faktistk roligt!
Bättre än köpt
Hemmagjorda hamburgare med sallad, lök, tomat, gurka och dressing.
Friterade strips till - Hamburgetallrik!
Söndag 22.8.10
Söndagar är den tråkigaste dagen på hela veckan samtidigt som den är hur skön som helst. Söndag innebär en heldag i soffan med en massa bra filmer och middagen äts också självklart i soffan.
År 2011 ska bli ett år med förändring. Jag ska börja plugga igen. Med lite hjälp till det som jag precis vill, jag vill ju inte bli sköterska... Det är ju så typiskt mig att bara slänga mig in i saker utan att tänka. Detta året ska ja tänka igenom vad jag verkligen vill, om det jag vill satsa på just NU är något jag vill om ett år också... Men djupt i mitt hjärta och i magen känns detta helt rätt. Nya människor. Ny stad. Ni läste rätt, den utbildning ja vill gå finns inte i Falköping. Men nu känns de helt rätt. Jag måste våga, jag måste komma över mina rädslor och jag ska fanimej i försöka. Det har jag lovat mig själv.
Jag vill inte leva hela mitt liv i Falköping utan att ha gjort nåt utanför staden.
Jag kräver inte mycket, bara lite nya människor, lite andra hus och upplevelser.
Jag ska bara övervinna mina rädslor. Jag tycker att det gått riktigt bra hittils! Bara att jag vågar säga att jag har mina problem inför min kära sambo är ett stor plus. För ett år sedan hade jag inte ens gjort det. Jag vill ju inte att mina rädslor och problem ska vara mitt hinder för att göra vad JAG vill med mitt liv. Det är inte egoistiskt, det är en självklarhet tycker jag. Jag älskar min familj jag har här men dom finns faktiskt kvar.
Vad drömmer ni om?
Är ni rädda för något?
Berätta och hjälp mig att vinna över min ständiga fight med mig själv.
Att sova i ett rosa rum
I torsdags hämtade jag mina fina brorsdöttrar på dagis och fritis. Det finns nog ingen finare känsla än när dom springer emot mig med öppna armar och skriker mitt namn och kastar sig i famnen på mig. Mina älsklingar. Vi fick hem till dom, Jessica kom upp en sväng och tvättade bilen, innan bilen ens blev tvättat så hade vi vattenkrig, eller i alla fall Emelie mot Jessica! "MARIE, DU FÅR GÄRNA STÄNGA AV VATTNET" skrek Jessica! hahahah.... Då va hon redan blöt...
Och Robert pratade med någon så säger han:
Robert - Hennes mostrar är här nu och vi ska snart laga mat, så ni kan leka imorrn kanske
Jag & Jessica - MOSTRAR!?
Robert - fastrar då da!!
Jessica - Jaaa, vi visste ju att du var en kärring men att du var vår syster visste vi inte!!!!
Alla - HAhahahahha
Vi lekte affär, vi sminkade varandra och vi pratade om en massa hemlisar. "Men du får inte säga de till mamma och pappa" - Självklart inte!
Robert kom hem, lagade mat medans vi andra spelade UNO för vilken gång i ordning har jag ingen aning om!
Efter maten var de läggdags för dom små. Nathalie kollade film och jag läste saga för Emelie.
Jag sov i Nathalies rum. Knallrosa med vita stjärnor. Jag undrade en kort sekund var jag befann mig när jag vaknade! Jag hörde någon säga "Marie". Då insåg jag att de inte var någon idé att ligga kvar! Efter lite mys i sängen där vi tittade på festival alla tre så var dom små hungriga så jag gjorde i ordning frukost..
Dagarna går verkligen undan!
Efter att ha varit med dessa underbara barn i två dar så inser jag hur mycket en mamma gör på dagarna! Det är ju inte BARA att ta hand om och roa barnen. Det är ju laga mat, plocka i och ur diskmaskinen, plocka undan allt som dras fram överallt! Herregud, hur fan hinner man med sig själv då!? Jag kunde ju inte ens gå på toa utan att någon stod utanför och ropa!!! Jag är verkligen imponerad! Herregud, jag hann inte mer än komma hem och sätta mig i soffan, sen sov jag! Att vara med barnen i sig är ju inget jobbigt eller tråkigt alls men de är ju resten som gör en förvirrad! Plus allt de så ska man ändå vara lite påhittig för att inte dom ska bli fööör uttråkade! Så när klockan var 9.00 igår så bakade vi negerbollar och sockerkaka! haha..
Men jag passar gärna dom varje dag om de hade behövts, för dom är fanimej helt underbara!
Och Robert pratade med någon så säger han:
Robert - Hennes mostrar är här nu och vi ska snart laga mat, så ni kan leka imorrn kanske
Jag & Jessica - MOSTRAR!?
Robert - fastrar då da!!
Jessica - Jaaa, vi visste ju att du var en kärring men att du var vår syster visste vi inte!!!!
Alla - HAhahahahha
Vi lekte affär, vi sminkade varandra och vi pratade om en massa hemlisar. "Men du får inte säga de till mamma och pappa" - Självklart inte!
Robert kom hem, lagade mat medans vi andra spelade UNO för vilken gång i ordning har jag ingen aning om!
Efter maten var de läggdags för dom små. Nathalie kollade film och jag läste saga för Emelie.
Jag sov i Nathalies rum. Knallrosa med vita stjärnor. Jag undrade en kort sekund var jag befann mig när jag vaknade! Jag hörde någon säga "Marie". Då insåg jag att de inte var någon idé att ligga kvar! Efter lite mys i sängen där vi tittade på festival alla tre så var dom små hungriga så jag gjorde i ordning frukost..
Dagarna går verkligen undan!
Efter att ha varit med dessa underbara barn i två dar så inser jag hur mycket en mamma gör på dagarna! Det är ju inte BARA att ta hand om och roa barnen. Det är ju laga mat, plocka i och ur diskmaskinen, plocka undan allt som dras fram överallt! Herregud, hur fan hinner man med sig själv då!? Jag kunde ju inte ens gå på toa utan att någon stod utanför och ropa!!! Jag är verkligen imponerad! Herregud, jag hann inte mer än komma hem och sätta mig i soffan, sen sov jag! Att vara med barnen i sig är ju inget jobbigt eller tråkigt alls men de är ju resten som gör en förvirrad! Plus allt de så ska man ändå vara lite påhittig för att inte dom ska bli fööör uttråkade! Så när klockan var 9.00 igår så bakade vi negerbollar och sockerkaka! haha..
Men jag passar gärna dom varje dag om de hade behövts, för dom är fanimej helt underbara!
Tosca med kokos!
Chokladbotten
200 gram smör
4 ägg
5 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 krm salt
1 dl kakao
3 dl vetemjöl
- vispa ägg + socker poröst
- tillsatt det smälta smöret
- blanda mjöl, kakao och salt --> vänd ner i äggsmeten.
Grädda i 200 grader i 15 min.
Låt kakan svalna innan du tar på glasyren.
Glasyr
200 gram kokosflingor (ett paket)
1 dl ljus sirap
2 d socker
1,5 dl grädde
75 gram smör
- Lägg alla ingridienser i en kastrul - låt sjuda i 2-3 min
- Bred på över den kakan och grädda ytterligare 10 min!
(eller tills del blir gyllene!)
Lion Bars
... med jordnötssmör och doppade i mörk choklad.
Cupcakes
Muffinssmet
3 ägg
1½ dl strösocker
1½ dl farin socker
3 dl vetemjöl
2 msk bakpulver
5 msk kallt kaffe
3 msk yoghurt (jag använde grekisk!)
- Vispa ägg + socker pösigt
- blanda alla torra ingridienser för sig och tillsäll lite i taget
- sist i med kaffet och yoghurten
fyll i formar - grädda 15 min i 180 grader
Glasyr
100 gram smör
3 dl florsocker
3 msk kakao
2-3 msk kallt kaffe
- vispa tills glasyren blivit fast!
Vetekrans
Baka valfri vetedeg.
Fyllning:
200 gram smör
200 gram mandelmassa
2 msk råsocker
2 st rivna äpplen
Kanel. MYCKE!
vispa detta och använd som fyllning i bullar/krans.
!!!!!!!
Mamma
Min mamma har alltid älskat mig, det vet jag mamma. Alla nätter och dagar vi varit på sjukhus. Bara för det där lilla jävla hålet i mitt hjärta. Du fick så lite tid med Robert och Jessica. Förut kände jag skuld för det, att jag tagit ifrån dom deras mamma-tid, men jag vet bättre nu. Du och pappa gjorde så gott ni kunde. Jag tror ingen sagt det till dig, mamma men du var jävligt stark! och ÄR. Du var helt underbar som tog hand om mig så fint som du alltid gjort. Det gör du ännu.
Vi blev båda äldre.
Jag ville vara vuxen mitt i tonåren. Du ville vara fri. Det fattar jag, mamma.
Vi båda valde kanske inte alltid dom bästa vägarna. Vi tjafsade rätt mycket. Vi blev sams. Du gjorde saker som jag blev ledsen över. Och jag gjorde säkert saker du blev arg över. Jag flydde lite. Du flydde också. Tyvärr inte tillsammans. Då.
Vi flyttade. Till vår trea som bara du och jag flyttade in. Ingen annan hade varit där, inga minnen, inget som satt i väggarna - Bara vi. Det var helt underbart. Mitt fina rum som jag älskade så mycket, med balkong.
Jag träffade Hannah, 2007. Du var den första som fick veta det, mamma och du sa inget. Du kramade om mig och var glad för min skull. Du tyckte aldrig att det var konstigt.
Vi flyttade. Jag och Hannah. Till vår 2:a på tredje våningen i huset bredvid dig. Det var hemskt. Jag som skulle vara glad över att jag äntligen flyttat hemifrån med min tjej som jag älskar så mycket. En lång period hade jag ständig ångest över att jag lämnat dig ensam i vår trea. Precis den ångesten som jag hade som barn då pappa satt ensam i sin lägenhet när han flyttat. Fruktansvärt. Nu vet jag att du älskar att vara ensam, det är lättare nu. Mycket lättare.
Jag älskar vår relation vi har nu, mamma. Du är min mamma, och jag din dotter samtidigt som vi är som bästa vänner. Jag älskar att prata med dig. Du förstår mig. Du ger mig bra råd och jag försöker finnas så mycket jag kan för dig. Det vill jag att du ska veta.
Du är en klippa, älskade mamma.
min endaste mamma. Jag älskar att du är du och jag är så glad över att jag får vara din dotter.
Denna låten är till dig, mamma.
Minns du när vi var på bion - spice girl the movie... Stackare....
Vi blev båda äldre.
Jag ville vara vuxen mitt i tonåren. Du ville vara fri. Det fattar jag, mamma.
Vi båda valde kanske inte alltid dom bästa vägarna. Vi tjafsade rätt mycket. Vi blev sams. Du gjorde saker som jag blev ledsen över. Och jag gjorde säkert saker du blev arg över. Jag flydde lite. Du flydde också. Tyvärr inte tillsammans. Då.
Vi flyttade. Till vår trea som bara du och jag flyttade in. Ingen annan hade varit där, inga minnen, inget som satt i väggarna - Bara vi. Det var helt underbart. Mitt fina rum som jag älskade så mycket, med balkong.
Jag träffade Hannah, 2007. Du var den första som fick veta det, mamma och du sa inget. Du kramade om mig och var glad för min skull. Du tyckte aldrig att det var konstigt.
Vi flyttade. Jag och Hannah. Till vår 2:a på tredje våningen i huset bredvid dig. Det var hemskt. Jag som skulle vara glad över att jag äntligen flyttat hemifrån med min tjej som jag älskar så mycket. En lång period hade jag ständig ångest över att jag lämnat dig ensam i vår trea. Precis den ångesten som jag hade som barn då pappa satt ensam i sin lägenhet när han flyttat. Fruktansvärt. Nu vet jag att du älskar att vara ensam, det är lättare nu. Mycket lättare.
Jag älskar vår relation vi har nu, mamma. Du är min mamma, och jag din dotter samtidigt som vi är som bästa vänner. Jag älskar att prata med dig. Du förstår mig. Du ger mig bra råd och jag försöker finnas så mycket jag kan för dig. Det vill jag att du ska veta.
Du är en klippa, älskade mamma.
min endaste mamma. Jag älskar att du är du och jag är så glad över att jag får vara din dotter.
Denna låten är till dig, mamma.
Minns du när vi var på bion - spice girl the movie... Stackare....
Sorgebrev
Någon sa nånstans, på tv eller radio att man kan skriva ett sånt där sorgebrev till någon man älskat men som man aldrig hann säga hejdå till. Det skulle vara ett sätt för en själv att må bättre, alla sorg, all skuld och saknad, förtvivlan kanske skulle bli lite lite mindre om man skrev detta brev. Det skulle tydligen vara enklare för en själv att överleva.
Jag vill skriva ett brev till dig, pappa.
Från mig på jorden, till dig i himlen.
Jag tänker ofta på när jag som liten tjej fick följa med dig ut på morgonen. Det skulle alltid vara på morgonen, då skulle de handlas och alla ärenden skulle fiixas, varför fick jag aldrig ett svar på. Vi var på konsum som fanns i stan, köpte lotter och Jag fick en fralla som jag alltid ville ha. Du vann choklad som jag fick. Du träffade en massa människor du stod och pratade med, jag var din lilla tjej som alltid ville följa med.
Jag följde med dig och Lars en gång. Vi skulle på auktion. Ja minns att jag var så lycklig över att jag fick åka med i Lars fina bil. Den hade röda säten. Det kändes lite lyxigt. Vi fikade alltid och jag fick titta runt på alla saker som skulle auktioneras. Jag minns när jag i nattlinne sprang efter dig ut på gatan när du gick. Mamma och du hade nog bråkat igen. Ni skulle ju skiljas. Det ville inte jag. Du tog min lilla hand i din och följde med mig hem igen, till mamma och oss, vår familj. Idag vet jag bättre. Jag vet varför ni skildes. Men jag älskade dig så mycket, jag sprang efter dig för att jag älskade dig. Det fattade aldrig du.
Men efter ett tag började du ge upp. Du ville gömma dig hemma, Varför ville du gömma dig undrar jag? Det gör så ont i mig att du inte själv förstod vilken människa du var. Du lät inte oss hjälpa dig. och varför ville inte du hjälpa dig själv? Du drog dig undan, jag ville inte dra mig undan.
Jag vet att du inte tyckte om att allt jag sa när jag mått dåligt, hur jag såg på mig själv osv. Och de var ju för att du älskade mig så mycket, de förstår jag nu pappa. Du ville ju att jag skulle må bra. Du försökte ofta be mig kolla på andra som var som mig. Det gick för dom - då kan du med.
Förlåt mig, pappa för att jag inte lyssnade på dina råd. att jag inte tog tag i det som jag verkligen ville. förlåt att jag inte gjort dig stolt.
Jag hoppas du har det bra där i himlen.
att du skrattar och gör säker du gillar.
Jag älskar dig, min endaste pappa.
Jag vill skriva ett brev till dig, pappa.
Från mig på jorden, till dig i himlen.
Jag tänker ofta på när jag som liten tjej fick följa med dig ut på morgonen. Det skulle alltid vara på morgonen, då skulle de handlas och alla ärenden skulle fiixas, varför fick jag aldrig ett svar på. Vi var på konsum som fanns i stan, köpte lotter och Jag fick en fralla som jag alltid ville ha. Du vann choklad som jag fick. Du träffade en massa människor du stod och pratade med, jag var din lilla tjej som alltid ville följa med.
Jag följde med dig och Lars en gång. Vi skulle på auktion. Ja minns att jag var så lycklig över att jag fick åka med i Lars fina bil. Den hade röda säten. Det kändes lite lyxigt. Vi fikade alltid och jag fick titta runt på alla saker som skulle auktioneras. Jag minns när jag i nattlinne sprang efter dig ut på gatan när du gick. Mamma och du hade nog bråkat igen. Ni skulle ju skiljas. Det ville inte jag. Du tog min lilla hand i din och följde med mig hem igen, till mamma och oss, vår familj. Idag vet jag bättre. Jag vet varför ni skildes. Men jag älskade dig så mycket, jag sprang efter dig för att jag älskade dig. Det fattade aldrig du.
Men efter ett tag började du ge upp. Du ville gömma dig hemma, Varför ville du gömma dig undrar jag? Det gör så ont i mig att du inte själv förstod vilken människa du var. Du lät inte oss hjälpa dig. och varför ville inte du hjälpa dig själv? Du drog dig undan, jag ville inte dra mig undan.
Jag vet att du inte tyckte om att allt jag sa när jag mått dåligt, hur jag såg på mig själv osv. Och de var ju för att du älskade mig så mycket, de förstår jag nu pappa. Du ville ju att jag skulle må bra. Du försökte ofta be mig kolla på andra som var som mig. Det gick för dom - då kan du med.
Förlåt mig, pappa för att jag inte lyssnade på dina råd. att jag inte tog tag i det som jag verkligen ville. förlåt att jag inte gjort dig stolt.
Jag hoppas du har det bra där i himlen.
att du skrattar och gör säker du gillar.
Jag älskar dig, min endaste pappa.
Smarrigt
300 g digestivekex
150 g smör
1 dl strösocker
1 dl majsmjöl
2 tsk vaniljsocker
600g Philadephia
2.5dl kesella 10%
3st ägg
1dl vispgrädde
200g vit choklad
1dl frysta blåbär
Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader, varmluft. Smält smöret.
2. Krossa kexen i mixer och rör i det smälta smöret.
3. Packa blandningen hårt en form med löstagbar botten. Grädda botten i 10 minuter och låt den svalna.
4. Blanda socker, majsmjöl och vaniljsocker i en skål. Häll i kesella och färskost och vispa krämigt med en elvisp.
5. Höj temperaturen i ugnen till 200 grader. Tillsätt äggen och vispa väl. Häll i grädden lite i taget under vispning.
6. Smält chokladen i ett vattenbad och rör ner den i smeten.
7. Fyll smeten över kakbotten och strö över bären på toppen. Grädda kakan i 30 minuter. Man kan täcka den med aluminiumfolie när den fått gyllene färg för att den inte ska bli för bränd. Stäng av ugnen och låt kakan stå kvar i eftervärmen i 30 minuter.
8. Låt cheesecaken stå i kyl över natten eller 6-8 timmar för att den ska sätta sig och bli lättare att skiva upp i snygga bitar.
