Söndag 22.8.10

Söndagar är den tråkigaste dagen på hela veckan samtidigt som den är hur skön som helst. Söndag innebär en heldag i soffan med en massa bra filmer och middagen äts också självklart i soffan.
År 2011 ska bli ett år med förändring. Jag ska börja plugga igen. Med lite hjälp till det som jag precis vill, jag vill ju inte bli sköterska... Det är ju så typiskt mig att bara slänga mig in i saker utan att tänka. Detta året ska ja tänka igenom vad jag verkligen vill, om det jag vill satsa på just NU är något jag vill om ett år också... Men djupt i mitt hjärta och i magen känns detta helt rätt. Nya människor. Ny stad. Ni läste rätt, den utbildning ja vill gå finns inte i Falköping. Men nu känns de helt rätt. Jag måste våga, jag måste komma över mina rädslor och jag ska fanimej i försöka. Det har jag lovat mig själv.
Jag vill inte leva hela mitt liv i Falköping utan att ha gjort nåt utanför staden.
Jag kräver inte mycket, bara lite nya människor, lite andra hus och upplevelser.
Jag ska bara övervinna mina rädslor. Jag tycker att det gått riktigt bra hittils! Bara att jag vågar säga att jag har mina problem inför min kära sambo är ett stor plus. För ett år sedan hade jag inte ens gjort det. Jag vill ju inte att mina rädslor och problem ska vara mitt hinder för att göra vad JAG vill med mitt liv. Det är inte egoistiskt, det är en självklarhet tycker jag. Jag älskar min familj jag har här men dom finns faktiskt kvar.
Vad drömmer ni om?
Är ni rädda för något?
Berätta och hjälp mig att vinna över min ständiga fight med mig själv.
Jag tycker absolut att du ska sträva efter dina mål, du vet vad jag tycker och att jag tänker stötta dig.
Du är bäst <3
Jag tycker helt klart att du ska göra det!
Jag förstår precis hur du känner med att lämna tryggheten, det roliga är dock att man klarar sååå mycket mer än man tror!
Ett litet råd som jag själv gjort mig införstådd med är att göra så mycket man kan utanför "trygghetensramar" när man är ung, för ju äldre du blir dessto bekvämare blir man och då också gärna tar den enkla vägen, vilket i många fall kanska hade blivit att stanna kvar hemma och fortsätta i samma spår.
"Spelar man inte kan man aldrig vinna"
Och en sak ska du vetsa Marie, du är ALDRIG ensam! Jag märker gott att du har många fina kära nära och bekanta som hela tiden kommer stå vid din sida.
Jag tycker inte du ska tveka en sekund!! Just do it :) Och gör det med hela din själ och lycka för det kommer gå så bra!
all lycka!!
Hej Marie!!
Jag tycker att du är en bra kämpe och forsätt med det.
Själv har jag nu uppnått det jag ville bli undersköterska och få ett fast jobb vilket jag har.
Kämpa på och lycka till!!!
Kramiz Susanne