Nu börjar den där tänkar-Marie igen.
Det finns ju faktist vissa händelser i livet som gör en jävligt sårbar och som verkligen slår undan fötterna för en totalt. Ni vet nog vad jag menar. När min pappa gick bort hände det mig. En av min stora trygghet rycktes från mig på bara några timmar, från frisk till... död. Jag talade med min Pappa i telefon dagen innan han dog. "Jag ska se på lyxfällan nu, men vi kan la höras imorrn?"
Vi hördes aldrig mer.
Jag vet inte men när man varit med om en sån händelse så känns andra jobbiga småsaker väldigt små.
Sen är det givetvis olika för alla människor.
Men sen finns det också händelser som förändrar hela ens liv på bara en dag. Jag hade jobbat ett halvår inom hemtjänsten när min chef ringde och bad mig komma ner till hennes kontor. Jag minns hur nervös jag var, jag visste ju inte vad det handlade om. Jag kom dit och hon ville ge mig en tillsvidaretjänst på 95%! Jag började nästan gråta av lycka när jag satt där. Chockad och helt upprymd skrev jag på pappret. Fan vad lycklig jag är över det, att hon gav mig chansen precis när jag behövde den.
Och sen finns det dom som bara ploppar upp med en massa kärlek och som inte ger upp. En sån där person inte ger sig iväg så fort det blir jobbigt utan fightas tillsammans... Patrick är en sån person. Han kom in i mitt liv precis när jag behövde han. Det visste jag inte då men hur mitt liv skulle ha sett ut nu utan honom vill jag inte ens tänka på....
Och mammas cancer. Jävla skitcancer. Jag blir så ledsen. Min mamma ska inte vara sjuk. Jag är så rädd att jag inte vill prata om det. Men vi ska klara detta.
Vilken händelse i ert liv har förändrat er?
