M

Det känns ofattbart. Cancer ännu en gång. Vilken jäkla sjukdom. Tänk va många som kunde fått leva så mycket längre liv om inte cancer fanns. Jessica ringde förut och berättade om min Farbror, Roger. Jag har vetat länge att han haft hudcancer och blivit opererad för detta men nu har det spridit sig.
det finns inget att göra.
Bara vänta.....
Jag blir så ledsen. Jag vill inte att fler människor dör ifrån mig. Man kanske inte har daglig kontakt med precis alla i sin familj och släkt men för det önskar jag ju dom inget annat än att leva bra och länge. Jag har alltid haft en hemsk seperationsångest som alltid lett till att jag funderat så mycket om döden.

Jag vet inte vad man säger eller gör om sånt här. Ska man hälsa på? man kanske tränger sig på?

Jag tänker på mina fina kusiner som tar hand om deras pappa.
Jag vet hur det känns att förlora en pappa, men inte att vaka över dennes liv.

 Ofattbart.

Som många av er vet har jag länge velat ha en mindre soffa. Alla andra vill ha en så stor som möjligt men inte jag. haha.. Så denna fina soffan hittade jag på nätet och slog till direkt! Jag har tänkt att byta ut tyget på den till helvitt så det kommer bli kanon till slut - Puma får inte vara i soffan!



Har fått en ny spis också!
Nu slipper det förmodlingen låta och lukta bränt... haha!

Den dagen Patrick friar till mig och tycker att det är dags för en förlovning så kommer jag föreslå denna typ av ringar! Vitguld och med utvändig gravyr! Superfint ju!

nu behöver han bara fria....... ;)

Jag känner nåt extra för det här med hjärtforskning, kanske beror det på att jag själv faktiskt är hjärtopererad och hade inte läkarna haft så mycket kunskap redan då så hade kanske inte jag levt idag? vem vet. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag lever och jag vill att alla ska kunna ha samma chans som jag....

Ibland tänker jag faktiskt på den operationen. Hur gick det till? hur mådde mina syskon hemma utan mamma? hur mådde, speciellt mamma som var med mig så mycket på sjukhuset under denna tiden? Jag har bara två minnen från den perioden, De första minnet är att det gjorde så fruktansvärt ont! Pappa skulle lyfta ner mig från sängen till en rullstol, fy! Det andra är när min storebror Robert sprang runt och körde rally med mig i rullstolen inne på sjukhuset. Nåt mer minns jag inte, tack och lov. Mamma minns allt, det är så intressant att höra. Det känns ofattbart att JAG gått igenom en så stor operation som det faktiskt var. och att det är 21 år sedan känns ju helt plötsligt ännu värre.... haha!

va rädda om era hjärtan <3

Idag är jag verkligen trött. Har flängt runt halva falköpings kommun idag känns det som med jobbet. Men det är bara kul och känns häftigt! Vi är ett gött gäng brudar! Vi skrattar mycket och det smittar av sig på våra underbara brukare, vilka människor dom är! Helt fantastiskt! Jag hoppas av heeela mitt hjärta att Boendestödgruppen får vara kvar för det behövs! vi behövs, brukar behöver oss!

Strax ska jag ta en dusch och plugga medicin resten av kvällen, det är mycket nu men det går! jag är full av energi och allt går om man vill, eller hur? Och om man själv vill! Jag önskar bara ibland att veckorna hade 2 extra dagar så man hann med allt....

Jag jobbar timmar hela helgen, vilket innebär 7.30-21.30 både lördag och söndag... Sen ska jag träffa min kärlek i nästa vecka! läääängtar.....

Puss på er!

En botten med kokos och fyllning med vanillj och krossad annans.
Till detta serverades färdigköpt vaniljvisp!

Mumsigt1

Åh, jag har varit ledig denna helgen och det har verkligen varit nyttigt. Jag har varit så trött den sista tiden så mina helger med Patrick är värdefulla, han är som en redbull den mannen, full med energi som verkligen smittar och skapar både drömmar och minnen.

Mysfredag.
Myslördag som innehöll en jäkla massa loppis, fika på stan, ostbricka med vin. Efter en väldigt intressant natt med allt va den innehöll så åt vi en långfrukost och jag somnade i Patricks famn i soffan medan han tittade på nån bilfilm.. Mysigt! Efter förmiddagsmyset tog vi en promenad med Puma i detta vackra vårväder, gud va fint det har varit ute idag... hand i hand...

jag älskar verkligen hur hans hand letar efter min bara för att få hålla den när vi är ute, var vi än är och vilka vi än träffar. Visst är det härligt? han älskar mig, det känner jag.
"du är inte ensam längre, du och jag är ett"

Jag vet att de handlar mycket om Patrick nu för tiden.... Och äntligen är jag glad över att jag kan skriva om glada och speciella saker. Inte bara om bakverk och depperi. Livet är ju så mycket mer än det, med rätt person. visst är det så? För första gången i mitt liv har jag verkligen börjat längta efter barn. Det har aldrig hänt förut. Jag har alltid sagt att det går så bra så med syskonbarn men skulle jag bli gravid skulle jag inte ta bort det. Patrick skulle bli en underbar pappa. Trygg i sig själv, rättvis och snäll.

I all denna lyckan kommer jag på att Pappa aldrig fick träffa denna underbara kille som kanske gör honom till morfar en dag. Han är morfar ändå, oavsett vart han är. Men helst av allt hade jag givetvis velat ha honom här... Och snart fyller han år. 65 år? visst var det 65? Det känns så hemskt att man nästan börja glömma. Jag vill aldrig glömma honom, aldrig låtsas som om inget har hänt. Det är ju min Pappa! han som jag sprang efter ut i regnet med endast nattlinne på.... Och grät för att han gick ifrån oss. Han kom tillbaka, då.
Nu kommer han inte tillbaka mer.

Men nog om det, nu får ni inte tro att jag är gravid för så är det inte!

Nu ska jag duscha och göra i ordning inför morgondagens arbetspass!

Kram från mig! <3

Sitter med datorn i knät och kikar på top model Sverige. Tycker faktiskt det är lite häftigt att det var en tjej med från falköping, en som man ser väääldigt ofta på ICA... haha! trist bara att hon inte ville stanna kvar.

Patrick har kommit på att han är världens bästa hemma-man och jag får nog hålla med! Han kan fan allt! Borra, diska, koppla el, fixa lampor, laga mat... ja allt! i helgen som var har han satt upp min tv på väggen och jag är så himla nöjd! Och vet ni, nu kan jag äntligen använda min stackars micro som stått i mitt städskåp. När jag användt den har jag alltid användt förlängningssladdar men nu behöver jag inte det, tack vare min hemmafixare! Hur har jag klarat mig utan honom?
Inte nog med att han är underbar hemma så är han helt fantastisk med mig och med Puma. Jag trodde aldrig att jag kunde bli så himla kär och fastna så för en kille som jag verkligen gjort. Jag hoppas att han är the love of my life faktiskt....

Puss från mig!

Efter min helvetshelg då jag jobbat dubbla pass så har jag inte kunnat vara så mycket med Patrick. Men vi hade en underbar söndagkväll med film och massa mys! Det behövde jag. Det är ju han som gör att veckorna går fort... Imorse när han åkte till jobbet (vid 03.50) så kunde jag knappt somna om. Vet inte hur länge till som jag vill vara utan honom på veckorna. Men för första gången så älskar jag när allting tas i lugn takt. Man behöver inte jäkta fram en massa saker, det löser ju sig ändå.



Och på tal om något annat - Big Brother! Tittar ni på det? Jag kan inte låta bli.......

Vet som sagt att det inte behövs mer kläder....... men visst är de fina?

Ska snart iväg för att jobba 14-21.30!
 Sen ska jag hem och pussa på mina fina man! <3

ut i solen med er!

puss!!