M

Finaste Sissela har hamnat i hundhimlen. i 12 år har hon varit en del i vår familj och det kändes overkligt att få veta att hon somnat in. Att jag inte är rädd för hundar idag är Sisselas förtjänst. Jag minns hur rädd jag var i början när min bror och hans Helena kom hem med henne första gången. Satt alltid med fötterna uppe i soffan osv. Men hon var helt underbar mot alla, speciellt barnen.
Dom har fått göra allt utan att hon morrat eller skällt.

Jag jobbade när jag fick beskedet. fy vad ledsen jag blev. Hon var inte min men hon fanns alltid.
Trodde aldrig att jag skulle bli så ledsen.

Goa Sissela... Hälsa Farfar. Nu kan ni äntligen gå era promenader igen...

Du är så saknad.