18 april 2008
Det datumet kommer nog alltid göra att jag får en klump i magen bara jag hör eller ser det. Det var ju trots allt den 18/4 som pappa gick bort för oss.. Två år sedan är det nu men fortfarande minns jag denna dagen som det hände förra veckan. Han var så fin.
Men det är tomt. Fruktansvärt tomt. Jag trodde att man skulle vänja sig men jag vet inte längre, jag saknar fortfarande hans samtal och hans dumma skämt. Jag saknar allt, även hans tjuriga sida.
Idag har jag bestämt mig för att inte sörja, visst låter de konstigt. Men istället ska jag tänka på alla bra saker som pappa gjort. Alla gånger han fått mig att skratta och sin omgivning att skratta. Det finns ingen av/på knapp med sorg och just idag kändes det bara skönt att det inte var en gråtar-dag när jag vaknade, mer som en hyllningsdag. Så.. var du än finns och vad du än gör så älskar jag dig och är så lycklig över att fått vara just din dotter. Du hade ett hjärta av guld, inte bara för oss i din familj utan för alla.
sov gott, pappa.
du kommer aldrig sluta sakna det, vilket nog är bra. för det visar hur mycket han verkligen betydde för dig. men det blir lättare även om du fortfarande saknar honom. Allt måste ta sin tid bara. :) Han sitter där uppe och ler när han ser dig. Han är stolt Marie, och han vill att du ska må bra och tänka på dig själv! :)
han ser allt du gör och han vill att alla ska gå vidare i livet sådan va han
