M

tänk vad glad man kan bli av något som blivit en fobi, att svara i telefon. För ungefär en timme sedan ringde Emelie, den underbara lilla varelsen och fick mig på otroligt glatt humör. Jag längtar tills imorrn då jag ska krama och pussa mina favorittjejer! Sen kom Nathalie hem från skolan, även hon som är en sol för mig gjort mig glad.

Jag svarar knappt i telefonen alls längre, jag rringer ännu mindre, det är bara för jobbigt och jag vet varför. Men det behöver inte alltid vara något jobbigt eller något dåligt besked som kommer via telefon, det bevisades ju idag. Men ändå är de så jäkla svårt att bara trycka på den gröna luren. Men jag jobbar på det, varje dag! och jag är jäkligt stolt över mig själv att jag faktiskt svarade idag..

Nu fick jag en energikick så nu ska ja diska!

Puss!