M

Idag är en dag då jag blir som mest påmind om att jag inte har någon pappa kvar här i livet. Jag kommer aldrig sluta tycka att livet varit orättvist mot mig i detta fallet som tog ifrån mig chansen att bli vuxen tillsammans med min pappa, han som lärt mig att man ska acceptera alla människor för vad dom är, fattig eller rik, tjock eller smal, svensk eller inte...

Jag är rädd för att jag en dag ska glömma hur han hans röst lät och hur hela han skakade när han skrattade och jävlades med alla...

Men jag är så oerhört tacksam över att jag blivit en sådan en enkel människa som jag faktiskt är. Och det tror jag garanterat att jag har efter honom, han gav hellre bort än handlade eller gjorde något för sig själv. Han umgicks med människor som kanske inte är så viktiga för andra i samhället, men för honom var dom någon.. Och det älskar jag! Vilken människa han var.

Det finns alltid massor med sidor i en människa men i grund och botten var han verkligen en fantastisk person. 

jag saknar dig, pappa!
Fyfan vad jag saknar dig!!